Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

 

Några dagar kvar
av september.

Morgontidningen hämtar jag
i slutet av natten.

Tidigt kommer kvällen
som om en jätte
lagt en filt över
papegojburen Sverige.

Hastigt som tvåans buss
skyndar solen förbi.
Genom en reva
i presenningen
faller solen in på almanackan
och jag ser att det ännu är
sommartid - sommarliv.
Vildgässen flyger mot
enkelriktat.

Upprörda blir vi inte men
vi suckar svenskt
i postkön.

"Innan portot höjs" av Bengt Cidden Andersson

Ja, så är det! Och så har det alltid varit fast förr ville jag ha solsken och  "lingonplockarväder" men numera, när kroppen och jag är allt annat än kompisar, tycker jag det är skönare när det är grått och regnigt och jag får kura ihop mig inomhus. 

Nog om det!

Jag har väl sagt det förr men jag upprepar gärna: jag läser inte alls bara deckare, fast det kanske verkar så. Två intressen som jag har med mig från studietiden i Uppsala är, förutom språkintresset, tysk och rysk historia, kultur- och litteraturhistoria framför allt men det går ju oftast ihop med det politiska skeendet. Just nu har jag två böcker på gång: Det fallna imperiet. Ryssland och väst under Vladimir Putin av Martin Kragh och Oostende 1936, Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll av Volker Weidermann. I den anrika belgiska badorten samlades en lång rad exilförfattare och njöt av solen och havet. De skulle ha kunnat vara ett gäng vänner på semester om inte ... 

Eftermiddagen segar sig fram extra långsamt bara för att jag väntar på att Thomas ska komma hem. Jag går runt lite rastlöst, ska kanske försöka skala några äpplen. Det är gott med mos till frukostflingorna! Ja, så får det bli och så en kopp kaffe på det.