Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

"Gässen flyga" av Dan Andersson (Kolvaktarens visor, 1915)

Eftersom det är en sån där dag då det känns ovanligt tomt i huvudet så ska jag återbruka mig själv och kolla vad jag skrev den 13:e oktober 2019, 2020 samt 2021. 

13:e oktober förra året förmedlade jag en Lägesrapport signerad Bengt Berg, tänkvärda funderingar:

      Nu råder älgjakt i mitt fosterland,
      licensen kom när fostervattnet gick
      och ett sus drog genom bygden.
      Det var något som alla kunde delta i,
      vara med på, glädjas åt: Punkt.
      Sen kom innebandyn, engångsgrillen
      och robotgräsklipparna, de förra bygger
      på överdriven finess, de senare på
      normal hysteri. Men alla är med: alla!
      Dags att dra fram fibern, alla skulle
      med och alla kom med, huset steg i 
      värde av bara tanken - eller, var
      det nåt som gick fel?

Året innan gjorde jag ett nedslag i litteraturen då DN:s korsord upplyste om att 13 oktober är ett viktigt datum i den svenska litteraturhistorien. 13 oktober 1949 publicerades Vilhelm Mobergs Utvandrarna och 13 oktober 1956 Harry Martinsons Aniara, "en fast förankrad i jorden och den andra mer filosofiskt svävande i rymden" som kommentaren löd. Jag har fortfarande inte läst den sistnämnda

2019 har ingen notering för den 13 oktober (trots mitt motto Nulla dies sine linea). Jag hade mellanlandat i Stockholm på hemväg från England men med en engelsk laddare till paddan står man sig slätt.