Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Ofta ligger katten där och tänker.
Tänker den på något som den minns?
Inget tydligt svar i ögat blänker.

Är det bilden av dig själv som finns
under ögats djup där ljuset dränker
sig i dunkel bak dess gröna lins?

Eller är det så att den försänker
sig i någon obekant provins
som en mycket hemlig kunskap skänker?

Ingen säker visshet nånsin vinns
om ens katten vet vad katten tänker.

"Spörsmål" av Kajenn

Trasmattan som Vittass ligger på får mig att associera till en mycket intressant bok, Trådarna i väven. På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige av Maja Hagerman. Varför det? Det förstår ni strax.

Så här säger Maja Hagerman på sin hemsida: "Svenskt kulturarv kan man tänka på som ett slags mentalt universum. Ett inre landskap av berättande som ständigt förändras, från mormors läsning i folkskolans läsebok till digitalt berättande idag.

Runt om i landet har jag mött människor som berättar om sina hemtrakter. Vid kulturföreningar, bygdegårdar, bibliotek och museer har de visat mig minnen de vårdar och historier de håller vid liv. Och jag har börjat tänka på Sverige som en väv som kommer rullande fram ur det förflutna och fortsätter mot framtiden. En samhällsväv vi fått i arv och som vi snart ska lämna vidare.

Men det gäller att vara på sin vakt. Det pågår en dragkamp om som vad som bör räknas som svenskt kulturarv. Min önskan är att berättandet ska fortsätta utvecklas i frihet. Och att kulturarvet ska få vara just så komplext och mångbottnat som det faktiskt är."
 (https://majahagerman.se)

Och så en händelse som ser ut som en tanke: fredagens fantastiska föreställning i Bygdegården i Vena med bl.a. Samantha Ohlanders, Landsbygdsupproret, "en föreställning om drömmar och utopier. Om byråkrati och rationalitet. Om hopp och att våga tro på något. Och om att vi, som befolkar Sveriges landsbygder, har en avgörande roll att spela i en rörelse framåt.

Landsbygdsupproret ... riktar sig direkt till oss i periferin. Ett slags samhälleligt tankeexperiment där landsbygden med dess berättelser, erfarenheter och kultur får stå i centrum. Genom musiken kan vi skapa samtal. Koppla ihop trådarna. Brodera ut. Väven växer. Väcker aktion. Och en vilja att ta makten över sin tillvaro."
 (https://folkteaterngavleborg.se)

En annan bok som passar in i sammanhanget är Stig Claessons Vem älskar Yngve Frej. Boken kom ut redan 1967 för Slas såg tidigt vart det bar hän med urbaniseringens konsekvenser för den svenska landsbygden.