Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Den katt jag bor hos är ett djur
som saknar vanlig sängkultur.

Tvärs över mina båda ben
förvandlar han sig till en sten.

Gär i bivack på vänster arm,
övernaturligt tung och varm.

Man får en boa om sin hals
och sover inte mycket alls.

Belamrad med ett pälsklätt klot
insomnar dock min högra fot..

Av detta har jag lärt mig att
jag är en möbel för min katt.

"Natt med katt" av Kajenn

 

Idag är det höstväder, disigt och grått och det är mysigt att kura inomhus och  tända några värmeljus. 

Knastorp kommer att ordna lite julmys tre adventssöndagar. Så trevligt! Jag har redan bokat in oss för lite julstämning!

Vad händer då på läsfronten? Jo, jag har läst ut Hus av glas av Louise Penny och Havsörnens skrik av Karin Smirnoff.

Karin Smirnoff gör en rivstart och lägger redan från de första sidorna ut en mängd olika öppningar: ett mc-gäng (Svavelsjö givetvis) har flyttat sina skumraskaffärer norrut, ensamkommande flyktingkvinnor våldtas, samernas renbeten hotas när vindkraften ska byggas ut, korrupta investerare som når ända upp i kommunledningen kör över lokalbefolkningen och roffar hänsynslöst åt sig det de vill ha, "lämnare" och "städare" rör sig i mörkret, allt händer på en gång i ett fasligt huller om buller, men snart så reder det ut sig och det mesta klarnar och blir riktigt spännande om än lite väl våldsamt stundtals.13-åriga Svala är en ung kopia av sin faster Lisbeth Salander och henne ska det bli intressant att följa. Och så är det något alldeles speciellt med Smirnoffs språk.

Hus av glas kändes tyvärr lite tradig, i alla fall andra halvan och intrigen var ganska långsökt i mitt tycke. Jag tror det var Lotta Olsson i DN som tyckte att detta var det bästa av böckerna i serien om Gamache. Jag kanske missade finessen.

Nästa projekt blir Jonas Moströms Blindspår. Han är lite ojämn som det gärna blir med långa serier. Vi får se.