Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Du har förolämpat mig.
Du har sårat min känslor
och jag kommer inte in i huset igen.
Du skrattade åt mig.
Tro inte att du kan inbilla mig
att du skrattade med mig.
Du skrattade åt mig
när jag tappade balansen
och föll omkull
medan jag tvättade mig.
Du skrattade
och det var inte roligt.
All min elegans, kontroll och
värdighet var som bortblåsta.
Du berövade mig min självkänsla
och med ditt bräkande
tog du ifrån mig min självaktning.
Tro inte att jag inte förstår skämt.
Jag saknar verkligen inte sinne för humor,
men jag tycker inte om att bli till åtlöje.
Det är ingen idé att du står där 
med ditt "Kiss, Kiss, kom lilla kissen!"
Eller att du försöker muta mig.
Ditt råa skratt
har sårat mig djupt.
Och det kommer att ta mig tid att
komma över det om jag någonsin gör det.
Om och När jag alls kommer hem igen
så blir det inte förrän jag själv har lust.

"Förolämpningen" av Paul Gallico

Det får räcka med bild och dikt idag. Vi hörs i morgon. Då är det fredag - veckans bästa dag!🙂